När ett lands resurser är begränsade och människorättskunskapen låg slår det ofta mot kvinnors rätt till sina egna kroppar. Dagligen går mängder av liv till spillo på grund av osäkra aborter, oövervakade graviditeter, förlossningsproblem och skadliga traditioner som bortgifte och könsstympning. Varje samhälle har sina former av förtryckande och diskriminerande strukturer, men särskilt allvarlig ser den sexuella och reproduktiva ohälsan ut i Sydasien och södra Afrika. I Tanzania hoppas människorättsaktörer att regeringen ska skynda sig att utbilda i sexualkunskap.
I både låg- och medelinkomstländer är sexualitet och reproduktion ett av de största hälsoproblemen för kvinnor mellan puberteten och 45-års ålder. Mödradödligheten har sent omsider kommit upp på världens politiska dagordning under de senaste tio-tjugo åren, men fortfarande lider en fjärdedel av alla kvinnor i låginkomstländer av allvarliga skador,
infektioner eller funktionshinder från graviditeter och förlossningar. Varje år dör en miljon nyfödda redan under sina första timmar i livet för att de inte har fått rätt omsorg.
Låg kunskapsnivå största problemet
I situationer av ekonomisk misär, väpnad konflikt eller sociala missförhållanden betalar flickor och kvinnor vanligtvis ett högt pris. Söder om Sahara ligger flera av de länder som har svårast problem med brott mot sexuella och reproduktiva rättigheter. Tanzania är ett av dem.
Här är nästan hälften av befolkningen under 24 år. Landets utbildningsdepartement känner förstås till att sexualkunskap på schemat skulle reducera antalet tonårsgraviditeter – ändå finns den inte i läroplanen av rädsla för dålig inverkan på elevernas moral. På landsbygden är kunskapsnivån traditionellt ännu lägre än i landets städer, vilket gör att HIV/aids, sexuellt våld, tvångsäktenskap och ohälsosamma sedvänjor förblir stora problem. HBTQ-personer
drabbas också hårt av fördomar och kränkningar.
”Det finns en språkförbistring kring ordet ’rättigheter’”, berättar Cuthbert Maendaenda som arbetar på RFSU i Dar es-Salaam, Tanzania. ”Hos både allmänhet, religiösa ledare och politiker finns missförståndet att en rättighet kan vara något negativt.”
Nytänkande initiativ gör skillnad
Organisationen Femina HIP arbetar sedan 1999 direkt gentemot ungdomar i Tanzania, inte minst över nätet, för att informera om sexuell och reproduktiv hälsa. Målet är att få unga människor att ta väl hand om sig själva och varandra – kort sagt att göra en positiv och solidarisk livsstil cool. Lika viktigt för att förändra attityder är att aktivt involvera män i arbetet. Det nationella projektet Tanzanian Men as Equal Partners (TMEP) är ett samarbete mellan RFSU och ett par andra utvecklings- och hälsoinitiativ, som fram till 2014 stöddes av bland annat svenskt bistånd (finansieringen har upphört, trots goda resultat och att behoven kvarstår). Männens medverkan spelar stor roll för kunskapsspridning kring familjeplanering,
sexuellt överförbara sjukdomar, antivåld och säkert sex. När makar, bröder, pappor och söner stöttas i att känna medansvar i de här frågorna gör det ringar på vattnet. Bland annat blir männen mer delaktiga i hemmet och i barnens uppfostran och uppväxt, stereotypa könsroller
motarbetas, och det går lättare att sprida information i det lokala samhället. När männen får kunskapen får också kvinnorna den.
Med metoder som genussamtal, utsända lärarvolontärer, utbildning, och informella ambassadörskap kan attityder på längre sikt förändras. Att insatserna inkluderar samhällsledare, utvecklingskommittéer och styret på distriktsnivå är viktigt, så att förbättringarna lever vidare.
Staten måste göra mer
”Regeringen [i Tanzania] behöver prioritera utbildning i sexuell och reproduktiv hälsa”, sa genusrådgivaren Anna Mushi till nyhetssidan AllAfrica.com 2013. ”Det är något som krävs för att ett samhälle ska vara säkert.”
Cuthbert Maendaenda på RFSU håller med. ”Tanzanias regering och EU:s medlemmar behöver inse att för att ett land som vårt ska ta ordentliga steg mot mänskliga rättigheter måste jämställdhet mellan könen åstadkommas först. Här har vi länge levt i en kultur som underminerar kvinnor till förmån för män.”
Frågan om sexuella och reproduktiva rättigheter kan vara både komplex och kontroversiell.
Men den är avgörande för alla nivåer av hållbar utveckling. Som Cuthbert sammanfattar det: ”Fattighetsminskning utan jämställdhet mellan könen är bara en dröm. Man kan predika den – men man kan inte uppnå den.”
Johanna Wester för UN Women